Visa V 2018?

Jag är helt inne på att visa V och när detta dök upp i mitt flöde för någon vecka sedan var jag 100% säker att jag skulle söka, så fort jag hittade min andra häst jag kunde ta med och visa på bedömning. Har nu hittat en häst men sen lyssnade jag på Islandshästpodden där de intervjuade Vignir Jonasson och skrattade lite för mig själv när jag insåg hur pass dåligt insatt jag är i hur en bedömning går till och hur en häst ska röra sig och se ut för att kunna få rättvisa poäng.

Han berättade då att han tyckte det var konstigt att det var så få människor som kollade på bedömningarna. Ofta var det hästägarna och sedan ryttarna själva. Och då insåg jag vilken tabbe jag hade gjort om jag anmält mig och två hästar till något jag aldrig ens varit med och kollat på. Kan se mig själv där på Margaretehof i Everöd eller på Häradsvallen i Mönsterås hur vilsen och förvirrad jag varit, särskilt bland alla rutinerade proffs.

Men visning för V blir det absolut. Bara inte 2018, kanske inte ens 2019 då jag inte har någon brådska alls. Vill ju att hon ska få en så bra bedömning som möjligt på första försöket. En bedömning som gör henne rättvisa. För hon är faktiskt rätt fin, finare än jag tyckte i somras då jag föll för henne.


Här är en dålig bild tagen genom att jag printade från en video när hon var lös i ridhuset i somras. Småfet men man ser rätt tydligt hur hon kommer se ut i sommar (minus lite fett, plus lite muskler). Proportionerlig i kroppen. Något kort hals (den är aningen slankare nu), något korta ben. Hovarna hinner få återhämta sig bättre och både man och svans med. Men annars ser hon rätt okej ut faktiskt. OM man nu får säga så om sin egna häst. Gillar inte att höja min egna häst till skyarna men att säga att hon ser OK ut tycker jag att man har all rätt till.


Två hyffsat nytagna bilder. Ska bli kul att se vad som gömmer sig under all päls!

Happy V-day 💕

Det är ju tur att V inte har koll på vilken dag det är idag då jag inte hann åka ut mellan jobb och restaurangbesök. Däremot har jag tänkt på henne åtskilliga gånger och även beställt en present till oss båda som jag hoppas hamnar i brevlådan innan helgen!

Tanken var att rida lektion nästa vecka men min tränare kan inte ge mig något riktigt svar på när det skulle passa (jag har lov så är väldigt anpassningsbar!). Istället åker vi till Bräkne-Hoby och rider hemma hos Elin tillsammans med henne! Kul att ha något att se fram emot. Sen är jag helt hundra på att hon kan ge oss lite tips! Och vill hon prova henne är hon mer än välkommen! 🙏🏻

Märkligt minne

Detta minne kom upp för ett tag sedan på en printscreen ur ett diskussionsforum. Och tänk hur ens önskningar kan gå i uppfyllelse? För nu har jag ju V som är efter Hágangur i min ägo. Rätt häftigt ändå hur det kan bli så.

Läste också ett av mina gamla blogginlägg där jag skrivit att ”det kommer säkert sluta med att jag köper en fux”. Som att det stått mitt namn på detta lilla sto långt innan jag mötte henne.

Just nu har hon en kort, ofrivillig, vila då vi väntar på hovslagaren. Men den kom rätt lägligt för oss båda tror jag. Jag älskar att rida och hänga med min häst så det är svårt att låta henne bara vara. Nu blir jag illa tvungen!

Tanka energi

Med ett jobb inom skolan och tonåringar får man ofta vara med dem bland toppar och dalar. Idag var en sån dag där jag hade svårt att skaka av mig jobbet Det var inte förrän jag var i stallet där V tillkallade min uppmärksamhet som jag kom att tänka på annat. Därför är stallet en viktig plats för mig. Jag varvar ner, släpper alla måsten och stress. Det är svårt för mig att ta in vilka olika livsöden ungdomarna kan råka ut för och hur vuxna kan svika dem om och om igen. Och självklart önskar jag att jag hade kunnat göra mycket mer, men försöker vara en sån där vuxen i skolan som de vet att de kan anförtro sig till. Försöker göra lite nytta i en tid som kan vara bland den jobbigaste tiden för våra ungdomar. Vet själv hur svårt det kan vara ibland att vara 15 år, gå på högstadiet och inte har det direkt blivit lättare sen jag blev vuxen…

Så just idag gjorde V underverk bara genom att jag var i hennes sällskap. Hon är så lugn och har acklimatiserat sig till Sverige väldigt smidigt. Hetsar inte upp sig i onödan, går fram överallt och väldigt trygg. Älskar hennes lynne, det är ju en av få saker man inte kan påverka eller träna på direkt.. ;) Så bara tacka och ta emot. Att ha hästar som trotsar eller blåser upp sig för minsta lilla går bort direkt. Den dagen det är dags för V att dejta har hingstens lynne också stor betydelse, därför känns det tryggt att kunna bolla dessa olika hingstar med kunniga vänner. Guld värt <3

Två dagsfärska bilder från ikväll. Tur det går att låna pannlampa när man glömt sin hemma. Blir väldigt mörkt i Bastasjö så fort solen går ner då det inte är så mycket gatlysen där. Men sen är där ingen direkt trafik heller :’)

Fyrgångare VS. femgångare

När jag letade efter en till häst (letandet började långt innan jag tog bort Vilda) så var ett av kraven att det skulle vara en femgångare. Jag ville nämligen KUNNA tävla pass och femgång om jag VILLE. Men som alla säkert vet så gick det sådär med att köpa en femgångare då det står en stark fyrgångare i Bastasjö med mitt namn på.

Och vet ni? Jag är så himla glad för det. Igår när jag jag var ute på en runda och gav kommando för tölt blev jag så glad när hon kommer fram i en helt taktren tölt i olika tempon. Det är en av de stora fördelarna med en fyrgångare – alla gångarter är renare och mer separerade. Hennes skritt har det jag alltid velat ha, traven är taktren och med bra sväv, tölten med fin takt och i olika tempon och galoppen är också fin. Och hon kan hålla den på en liten volt, vilket kan vara rätt svårt för en femgångare.

Det som är en nackdel med fyrgångarna är vid en eventuell visning. Då passanlaget helt saknas kan jag inte få mer än 5.0 för passen och det drar ner resten av bedömningen. Blir alltså mycket svårare för dem att komma över 8.0 som är gränsen till förstaklass. Däremot sa en vän till mig att det eventuell kommer komma en ändring där fyrgångare visas för sig och femgångare för sig. Bara att tacka och ta emot i så fall. Den andra nackdelen är att man inte förstår hur många fina fyrgångshingstar det finns förräns den dagen man själv har ett fyrgångssto som man planerar att betäcka (i framtiden). Eftersom jag är väldigt osugen på att få fram en tregångare (Islandshäst utan tölt) måste jag kombinera V med en femgångshingst. Och det är tur att det finns många fina sådana också!

Går i tankarna att visa henne redan i vår men tänker att jag tar det i ett annat inlägg.

Att köpa ”sin” häst

Kraven man sätter när man letar ny häst blir ofta rätt många och ibland orimliga. Det ska vara en snygg häst (klart den måste vara snygg?!), ha fina gångarter, bra psyke, mycket luft under hovarna, fin färg, kunna tas med överallt, långbent, smäcker, snäll i hagen, kunna ridas utav alla, funka att ha med sig på tävling, vara rolig att rida etc. etc.

Mina krav jag hade innan har jag redan berättat om men tänker att jag skriver dem igen för er som missat. Det jag var ute efter skulle helst vara oinridet, eller påbörjat. Hästen skulle helst ha två förstaklass-föräldrar, vara långbent, hög i manken,  femgångare, gärna fin färg (absolut INTE röd!!!!) och finnas i Sverige. Ni ser ju, lite småroligt hur annorlunda det kan bli i slutändan. Och ändå finns det inget jag skulle vilja byta ut min häst mot. Hon är perfekt, för MIG. Med det sagt betyder inte det att hon är perfekt för någon annan. Men hon passar mig och hon gör mig glad precis varje gång jag arbetar med henne. Hon är en liten arbetsmyra och gör alltid sitt bästa, vad jag än utsätter henne för. Hon har ett coolt lynne, fina gångarter och jag tycker hon är både fin och vacker. Att hon sedan fått inte mindre än två vänner intresserade av föl undan henne säger ju eh hel del också. Och det vill jag också, men inte än! Vi ska ha kul först!

Pappa Hágangur behöver man knappast presentera. Mamma Rót kom aldrig till bedömning pga en skada som gick upp så fort de tog in henne i träning igen. Därför valde de att avla på henne istället. Ett föl hann hon få på Kilhrauni innan Elsa och Petur köpte henne och på Sólvangur föddes det sju stycken föl undan henne, varav en är då Vidja. Trots att det inte är så fina siffror på moderns sida med bedömningar och liknande gillar jag min häst. Och det betyder ju inte att Vidja inte kan få en fin bedömning, trots sina släktingar med ”sämre” siffror.

Vad jag egentligen ville komma fram till är att man ska skaffa en häst som passar en själv. Som man blir glad av genom bara att se hästen. Som bjuder på härliga ridupplevelser och som blir ens bästa kompis. Spelar ingen roll hur snygg hästen är eller hur fint den lyfter på fötterna om det saknas kemi. För kemi hörrni, det är så mycket mer värt. Min häst hör min bil komma och går då mot insläppet, hur gulligt? Släpper jag henne lös och jag går iväg följer hon efter mig. Hon är verkligen MIN och jag älskar det. Tack V för allt du ger mig <3

:)

Jag drog med mig min tunga Nikon till stallet i söndags och tog lite bilder på djuren. Det var inte alls välkommet av Vidja som tyckte jag var dryg som försökte få åtminstone någon bra bild. Tror jag får försöka igen, då de jag fick med mig hem blev sådär bra! Ni kan se dem här nedan:

Sen kom det några som faktiskt var lite söta:

Jaja, bättre lycka nästa gång! Tänkte höra om inte Niclas kunde ta lite bilder på oss i helgen om snön ligger kvar då. Hade varit så kul att få lite ordentliga bilder på oss två :)