Man råkar inte bara träffa en häst – den kommer in i ditt liv av en anledning

Heeej! Det känns som att det mesta rullar på bra just nu, särskilt på jobbet. Bra feedback från chefen, föräldrar, elever och kollegor gör att man gärna lägger i en högre växel. På något sätt känns det som att jag har hittat rätt och det ska bli spännande att se hur hösten blir!

Med V går allt också bra! Vi tränar på tillsammans, om vi blir bättre låter jag vara osagt men hon känns fin nu och börjar bli fin i kroppen med. Äntligen fått muskler på rätt ställen, kul att vi fått utdelning för vinterns träning (i regn, snö och mörker). Vi ska antagligen tävla vår första tävling om två veckor, mest för att känna på formen och för att hon ska få komma hemifrån lite. Hoppas bara att fler anmäler sig, hade varit kul om vägtölten blev av!

Niclas var och fotade oss i fredags. Inget tacksamt fotoobjekt den där röda men vi fick några fina bilder! Här är några stycken:

Fick mitt nya schabrak idag och är så himla nöjd! Var rädd att der skulle se lite stort ut på henne men hon är nog större än vad jag inbillar mig! 🙈 Även bettet är nytt, hittade ett fint begagnat som jag slog till på. Använt det två gånger och än så länge är båda nöjda! Aldrig sett henne skumma som hon gjorde på detta.

Annars har helgen varit toppen! Personalfest på fredagen, ridning i solen igår och idag har jag varit med Elin (&Ella) på tävling utanför Alvesta! Så kul att kolla på fina hästar och blev så ridsugen så avslutade helgen tillsammans med V. Var nästan overkligt att rida i solsken men fy tusan vad underbart! 🙌🏻 Hur överlevde vi november, december, januari och februari? Och allt mörker, regn och snö?

<3

Jag kommer så tydligt ihåg hur jag stod i hagen hos stona på Island med en vän i telefon samtidigt som jag kollade på V. Hur jag berättade för personen i luren att ”jag gillar henne väldigt mycket, men jag kommer aldrig att ha råd med henne”. Att jag önskade så högt att jag skulle kunna få hem denna hästen på hösten och att det var jag som var ägare.

Tänk om jag hade kunnat berätta för mig själv att: ”bara lugn Natalie, din drömhäst är inte så långt ifrån att bli din”. Att jag ett par månader senare, några dagar innan min födelsedag, bestämde mig för att jag köper henne om hon går igenom besiktning och röntgen. Sen kunde jag ytterligare några veckor senare hälsa på henne på Island en sista gång innan exporten. Så märkligt det var att se henne där och inse att shit det är på riktigt.

Det här är första bilden på V från att hon kom från Island. Det var nästan så man inte förstod att hon var här på riktigt. Den där söta ponnyn som jag fattade tycke för på ön. Fortfarande tacksam över att jag och Ingrid hade möjlighet att hämta våra samtidigt. Båda två gick direkt på transporten och var lugna hela vägen hem.

V är bara 7 år i år vilket betyder att vi har tid att göra massor med saker ihop. Är ibland osäker på min egna kunskap och ridning, troligtvis skulle hon bli en bättre häst i någon annans ägo där hon hade kunnat visa upp sin rätta potential. Men jag väljer att inte lägga för mycket fokus på det, även om det tar längre tid för oss att komma dit vi vill så har vi kul på vägen. Tanken är ju att det ska komma en bedömning, tävlingar och betäckning. Men allt har sin tid:)

Ibland måste man bara våga tro på att det löser sig till det bästa. Och sen händer ju allt av en anledning.. ;)

Påsklov

Förra veckan som var hade jag påsklov och stängde ner både jobbmobil och dator. Det var så himla skönt att bara kunna koppla av & ta dagen som den kommer. Jag hade inga fasta planer utan gjorde lite vad som föll mig in just för stunden.

Självklart har jag hängt mycket ute hos V. Nästan dagligen! <3 Ridmässigt har vi lite att jobba på just nu. Jag kämpar med att försöka ha tygelkontakt hela tiden (hur svårt ska det vara egentligen?!) och på att vara tydlig och inte ge mixade signaler. Detta måste jag bli bättre på så att hon snabbare accepterar kontakten och vi kan träna vidare på annat. Annars känns gångarterna väldigt fina just nu. Både tölten, traven och galoppen. Skritten är aningen ivrig då hon hellre joggar på i högre tempon men när hon är avslappnad (och jag med) så är den lika fin som den alltid varit. Men det ska ju finnas saker att jobba med, att va fullärd kan ju inte vara roligt… ;)

Påsklovet avslutades hemma hos Elin på hennes gård. Där finns hästar, ankor, höns, hundar, grisar + grisbebisar, får och lamm. Alltså en sån typisk plats jag trivs på! Började med en kaffe tillsammans med Linda och Mirre som var där och kollade till deras unghingst, kul att det föll samman med min visit. Sen tog jag och Elin hennes hästar på en ridtur i sånt där perfekt väder. Solsken, pigga hästar och en härlig vän. Det är så kul att ha en kompis med samma intresse där man kan diskutera hästar, stammar, avel, betäckning, shopping, tävlingar, avelsvisning etc etc. Dessutom känns det bra att kunna bolla tankar & ideér med någon som är kunnig och har varit med längre i denna sporten!

Snöigt värre

Idag fick jag med mig mamma ut till stallet! Så vi passade på att ta en promenad i snöyran. Bastasjö måste vara Blekinges nordpol, vi får bara mer snö innan det gamla hinner smälta undan. Mig gör det absolut ingenting, men måste ändå säga att det känns märkligt att inleda april i snöstorm!

V pinnade i alla fall på bra! Avslappnad och trevlig :) Hon hade på sig sitt equiband med båda delarna på sig, vid ridning använder vi bara magbandet.

Imorgon får hon vila! Jag ska till Bräkne-Hoby och rida hos Elin (om vädret tillåter) och vill inte ha med mig häst i släpet i detta busvädret! Det får bli när det är varmare ute.

Ridläxa

Eftersom jag hade utvecklingssamtalskväll igår på jobbet och tvättstuga ikväll (missade min tid förra veckan=jättemycket tvätt!) har det inte blivit någon ridning sen i tisdags och jag har sånt ridsug (!!!). Vi fick läxa av Niels som vi övar på när vi är ute och rider och tänkte fortsätta med det imorgon när jag tar ut henne en runda efter jobbet imorgon.

Det första är att köra halt från tölt. Så tölt – halt, tölt -halt, tölt  – halt… ;) Målet där är att hon inte ska streta emot när jag begär en halt av henne. Det är lagom frustrerande att veta att med någon annan i sadeln (typ Elsa) hade hon gjort detta jättefint. Med mig, not so much. Men samtidigt är det betryggande att veta att jag har en häst som kommer göra rätt när jag gör rätt och ger henne rätt signaler med hela kroppen. Och så småningom når vi fram till målet, vägen är bara lite längre.

Den andra läxan är att hon ska svänga med hela kroppen och inte fuska genom att göra en bakdelsvändning.

Är glad att jag börjat ta lektioner med V och det känns som att vi är på banan. Och så är jag väldigt glad i min lilla häst också. Kolla så söt hon var sist vi va ute: