Stars can’t shine without darkness

Bakslag, reser mig upp. Bakslag, reser mig upp. Bakslag, reser mig upp. Det som får mig att titta framåt just nu är tanken på att det bara är 22 dagar tills vi åker. 22 ynka dagar, plötsligt kommer vi stå där och ingen förstår vart all tid tagit vägen. Kollar på bilder på min underbara, fina, söta häst. Hon är 29 dagar bort och det är tack vare henne som jag håller hoppet uppe. Jag vet att när jag kommer flyga fram tillsammans med henne kommer allt vara värt det. Varenda timme jag lagt på plugg och jobb och precis varenda liten slant jag spenderat. Man väljer aldrig vem man kommer att klicka med och trots att jag har fått rida SÅÅÅÅ fina hästar här hemma så vet jag att det finns inget som slår henne.

DSC_0038Nu ska jag skriva färdigt det sista arbetet för idag innan jag stänger de gröna. Imorgon väntar först en uppfriskande uteritt på Vildis och sedan jobb. Kvällen kommer jag spendera med två saknade, fina vänner ♥ Den här helgen är mer än välkommen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s