Throwback

Jag och min morfar på det glada 90-talet. Vi hade oturen att mista honom tidigt då han förlorade kampen mot cancern! Endast 6 år gammal var jag när jag var tvungen att begrava min morfar och helt förkrossad. Han var min värld och jag försökte hoppa efter kistan när den sänktes ner. Tiden läker absolut inte sår, den gör dem bara lite lättare att leva med. Är ändå tacksam för att jag fick ha både honom och mormor i livet, om än bara för ett tag! <3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s