I found my way back, but now I’m lost again

Det kommer fram ”flashbacks” som sticker till som taggar i hjärtat. Taggarna är dock inte  lika vassa längre och känslorna som kommer fram dröjer sig inte kvar lika länge längre. Känner mig starkare än nånsin och oberoende av någon och på något sätt är det som att jag vill visa upp det för hela världen.

Känner att jag kommit nånstans och är stolt över mig själv! Jag håller på att bli vuxen på riktigt och jag känner hur jag växer in i rollen mer och mer. Även om jag ligger ljusår bakom andra i min ålder följer jag mina egna mål och drömmar. Jag vet att det jag drömmer om inte är långt bort, bara jag jobbar tillräckligt hårt. Allt har sin tid och jag har tålamod. Jag vet att det kommer vara värt det i slutändan.

Jag är nöjd med min tillvaro, kan inte klaga på något alls. Snart färdig med min utbildning, bra människor runt mig och ett roligt jobb. Egen häst, uppsatta framtidsplaner för oss två och ett intresse jag vet att jag aldrig kommer kunna ge upp. Blir glad i hela kroppen av att inse att, jag efter 25 års längtan, har en egen häst. En fluffig, svartvit prinsessa som gör allt jag ber henne om – och lite till. Att få höra kommentarer som; ”ni kommer kunna gå långt ihop” gör allt värt det. Den där ritten i kolsvart mörker, den där avramlingen eller kylan som kommer enda in i skelettet av timmar i stallet. Jag vet att jag hade trillat ihop av stress om jag inte unnar mig umgänge med henne och mina stallkompisar. Tölt kan läka det mest trasiga hjärta ♥

23 november ...

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s