Lönnbackens Twister <3

Känner mig helt tom på känslor, tom och skör. Nära till tårar precis hela tiden. Trots att jag har många saker jag måste göra går det inte. Ständigt får jag upp bilder på min lurviga vän och bryter ihop lite grann. Kan inte förstå att han inte finns mer. En kompis som funnits för mig precis hela tiden sen jag var 10 år är plötsligt borta, även om vi ville låta honom somna in är det så konstigt. Precis som mamma sa till mig innan så kommer det bli en tuff vecka, för oss alla tre. Jag ska skriva ett längre inlägg om honom längre fram, men just nu behöver jag få låta sorgen sjunka in lite..

Twister och Natalie2.

Här träffar jag honom för första gången

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s