:’/

På något sätt trodde jag alltid att vi skulle hitta tillbaka till varandra och lära  känna varandra, när vi slutat vara så envisa båda två. Igår slutade ditt hjärta att slå och du somnade in på morgonen. Har svårt att förstå vad det är som har hänt och antar att det kommer krävas tid innan detta sjunker in. Du var min biologiska pappa även om vi inte träffats på säkert 12 år så bryr jag mig fortfarande. Hela dagen igår var som en dimma och jag insåg att jag inte skulle komma någonstans med min uppsats efter att ha stirrat på skärmen ett bra tag. Istället tog jag först ut Ugla (nyss inriden på fyra år) på en tur! Vildas min då var obetalbar. Här var jag tvungen att hela tiden vara koncentrerad och tänka på vad jag gör, även om tårarna kom lite då och då. Lilltjejen var superduktig och blev bara lite förvånad när vi mötte några får. Inte riktigt koll på alla fyra ben än.. men när hon har det kommer hon bli riktigt fin!

Sen tog jag ut Vilda på en väldigt kort runda. Behövde mest känna henne dansa fram i tölt och vara i hennes sällskap. Hon lappar ihop mig, om och om igen.. Och jag kan inte förstå vad jag hade gjort utan henne! <3

 
Så om jag verkar lite konstig ett tag framöver vet ni varför..  

Annonser

2 kommentarer

  1. Mimmi · april 22, 2016

    Dessa djur gör oss hela!
    Sen så är det okej att inte vara okej! Lät att glömma.
    Kram! 💜

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s