TIPS!

Jag lyssnade på Islandshästpoddens avsnitt med Reynir Adalsteinsson under en ridtur förra veckan. Under hela tiden satt jag och nickade och höll med i det han sa. Han tog upp hur hästarna behandlas på Island med både träning och hästhållning och vad de stora skillnaderna är mellan Sverige och Island.

Här i Sverige är det många som tappat glädjen med ridningen, som bara tränar inför tävling. Jag kände såklart igen mig till viss del även om jag aldrig satsat så seriöst med Vilda på tävlingsbanan har ju träningen alltid till viss del handlat om att förbättra olika moment. Även om vi ofta bara racear i skogen i full fräs. Takten börjar bli väldigt stabil, formen helt okej, hon använder hela kroppen på ett bra sätt och har fem separerade gångarter. Nu tränar vi inför ett GK-SM-kval men det gör vi med förhoppningen att vi inte kommer behöva skämmas inne på banan, inte att vi ska kvala till SM. Där kanske vi är nästa gång.

Han tog upp att det Islandshästen är avlad till är inte dressyr. Det är inte dess främsta användningsområde och därför är det svårt att tvinga in dem i en form som inte är naturlig för den.

När Reynir pratade om Island och hästlivet där knöt det till i magen av en saknad. Jag såg framför mig de lösa flockarna över öppna landskap och kunde känna känslan av frihet som man får när man rider flera mil om dagen på nya vägar. Han sa att vi islandshästryttare borde besöka Island för att bättre kunna förstå sina hästar och dess ursprung för en bättre förståelse. Att man sedan blir beroende och vill åka dit minst en gång per år är en risk man får ta. Och som helt klart kommer vara värt det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s