31 augusti 2017

Vet egentligen inte hur jag ska börja skriva detta inlägget, då det fortfarande är ofattbart för mig. Men i alla fall, den 31 augusti lastade jag och Mamma in Vildan i transporten för att åka till kliniken för att se hur det stog till med henne. Inte trodde jag att jag skulle köra hem med ett tomt släp senare samma dag. Björn kollade henne grundligt! Bedövade hasor och så röntgades hon. Diagnosen blev väldigt dålig och jag var tvungen att ta det jobbiga beslutet för att hon skulle slippa lida mer.

Insikten att jag förlorat min bästa vän gjorde, och gör fortfarande, så himla ont. Det var alltid till henne jag åkte så fort jag var nere, ledsen eller orolig. I Vildas sällskap blev man alltid glad och hon bjöd alltid på fina ridupplevelser. Jag saknar henne varje dag och önskar vi fick med tid ihop <3

img_4692

Vill också tacka alla som ställt upp för mig. Så lyckligt lottad att ha så fina människor i mitt liv som drar med mig ut på äventyr och på hästryggen. Jag har nu börjat rida en annan häst som faktiskt påminner lite om Vildan. Pigg, framåt och fina gångarter. Det lindrar sorgen litegrann. Och vetskapen att jag kan komma ut dit när jag vill är så underbar! Gäller bara för mig att hitta i skogen, med mitt lokalsinne lär jag hamna helt fel om jag ger mig ut själv!

PS. Idag gick min nya stjärna igenom både besiktning och röntgen! ;) To be continued…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s