När verkligheten hinner ikapp.. 


Älskade fina, förstående Vilda. Dessa två månader utan dig har varit så långa, nästan som att tiden stått still. Mycket har förändrats och vardagen ser lite annorlunda ut. Jag vet att jag hade turen att få hänga med dig i fyra år och att en häst som dig inte dyker upp särskilt ofta, kanske därför sorgen är så stor som den är.

Idag önskar jag att jag hade kunnat sitta på din rygg och ridit i ökad tölt på vår favoritsträcka på pinan! För ridupplevelser bjöd du på varenda ridpass! Och innan jag åkte till Island var du så otroligt välriden. J

Nangijala blev en bättre plats när du kom, min fina böna 💚

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s