Ett evigt regnande

Det känns som att det har regnat hela hösten. Vidja lämnade -16 grader och solsken för att komma till ett mörkt, blött och lerigt Sverige. Är så glad att ljuset snart vänder igen (en vecka kvar sen blir det ljusare igen!) och man får tillbaka ridlusten igen. Just nu kollar jag mest till kusarna så att de har mat och vatten. Att rida ut i ösregn och mörker är inte så lockande så då låter jag dem hellre stå. Vidja får på sig dojjor nästa vecka så snart blir hon ridhäst igen. Längtar så! Undrar så hur hon kommer reagera. Om hon är lika cool som vanligt eller om hon kommer vara mer vaksam? Först kommer vi att promenera så hon får vänja sig vid skog och nya miljöer innan jag hoppar upp.

Har haft en nervositet i bröstet redan innan hon landade i Sverige men den börjar lättas upp nu. Allt har gått bra men det är lätt att alltid tro att något blir tokigt. Det har visat sig att det är en häst med bra huvud som landade här hemma hos mig. Ska bli spännande att se hur långt vi kan komma! :) Tänk vad ett sommarjobb på Island kan sluta med. Åker jag tillbaka är risken att det kommer komma hem fler hästar till Sverige ;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s