Att köpa ”sin” häst

Kraven man sätter när man letar ny häst blir ofta rätt många och ibland orimliga. Det ska vara en snygg häst (klart den måste vara snygg?!), ha fina gångarter, bra psyke, mycket luft under hovarna, fin färg, kunna tas med överallt, långbent, smäcker, snäll i hagen, kunna ridas utav alla, funka att ha med sig på tävling, vara rolig att rida etc. etc.

Mina krav jag hade innan har jag redan berättat om men tänker att jag skriver dem igen för er som missat. Det jag var ute efter skulle helst vara oinridet, eller påbörjat. Hästen skulle helst ha två förstaklass-föräldrar, vara långbent, hög i manken,  femgångare, gärna fin färg (absolut INTE röd!!!!) och finnas i Sverige. Ni ser ju, lite småroligt hur annorlunda det kan bli i slutändan. Och ändå finns det inget jag skulle vilja byta ut min häst mot. Hon är perfekt, för MIG. Med det sagt betyder inte det att hon är perfekt för någon annan. Men hon passar mig och hon gör mig glad precis varje gång jag arbetar med henne. Hon är en liten arbetsmyra och gör alltid sitt bästa, vad jag än utsätter henne för. Hon har ett coolt lynne, fina gångarter och jag tycker hon är både fin och vacker. Att hon sedan fått inte mindre än två vänner intresserade av föl undan henne säger ju eh hel del också. Och det vill jag också, men inte än! Vi ska ha kul först!

Pappa Hágangur behöver man knappast presentera. Mamma Rót kom aldrig till bedömning pga en skada som gick upp så fort de tog in henne i träning igen. Därför valde de att avla på henne istället. Ett föl hann hon få på Kilhrauni innan Elsa och Petur köpte henne och på Sólvangur föddes det sju stycken föl undan henne, varav en är då Vidja. Trots att det inte är så fina siffror på moderns sida med bedömningar och liknande gillar jag min häst. Och det betyder ju inte att Vidja inte kan få en fin bedömning, trots sina släktingar med ”sämre” siffror.

Vad jag egentligen ville komma fram till är att man ska skaffa en häst som passar en själv. Som man blir glad av genom bara att se hästen. Som bjuder på härliga ridupplevelser och som blir ens bästa kompis. Spelar ingen roll hur snygg hästen är eller hur fint den lyfter på fötterna om det saknas kemi. För kemi hörrni, det är så mycket mer värt. Min häst hör min bil komma och går då mot insläppet, hur gulligt? Släpper jag henne lös och jag går iväg följer hon efter mig. Hon är verkligen MIN och jag älskar det. Tack V för allt du ger mig <3

Annonser

3 kommentarer

  1. Johanna · januari 29

    Haha, känner igen det där ;) Skulle ha en stor och långbent (snygg) fyrgångs valack, hemskt gärna musblack.. Ackack, nu sitter man på en litet söt sto som hela hon är gjord för att passa riktigt snabbt ;) Men hon har ett hjärta av guld och det är för mig det viktigaste!

  2. Sofie · februari 8

    Åh det är en viktig poäng du skriver! Hästen man köper ska ju bli en bästa vän som man har härliga upplevelser tillsammans med. Det är viktigare än alla benlyft och poäng i världen (som såklart är ett plus om man får det mesta i samma paket ;)

    Kul att ha hittat en till ishästblogg att följa! :)

    • Natalie Eriksson · februari 8

      Precis! Man ska ju trots allt hänga ofta varje dag och då är det ju fantatiskt om man njuter av dessa timmar också. Allt annat är bara ett stort plus precis som du säger, för visst är det kul att ha potential att plocka fram. Jag är lyckligt lottad som har en häst som har lite av varje :D

      Välkommen säger jag! Uppdateringen är sådär men försöker bättra mig. Skriver när jag får feeling :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s