Detta minne kom upp för ett tag sedan på en printscreen ur ett diskussionsforum. Och tänk hur ens önskningar kan gå i uppfyllelse? För nu har jag ju V som är efter Hágangur i min ägo. Rätt häftigt ändå hur det kan bli så.

Läste också ett av mina gamla blogginlägg där jag skrivit att ”det kommer säkert sluta med att jag köper en fux”. Som att det stått mitt namn på detta lilla sto långt innan jag mötte henne.

Just nu har hon en kort, ofrivillig, vila då vi väntar på hovslagaren. Men den kom rätt lägligt för oss båda tror jag. Jag älskar att rida och hänga med min häst så det är svårt att låta henne bara vara. Nu blir jag illa tvungen!