Hon har fått en kompis!!!

Blev så glad när jag kom till stallet igår av att se Vidja stå och äta med Huginn! Hon har alltså fått en kompis som accepterar henne och låter henne stå och äta tillsammans med honom. Lyckan var inte långvarig för så fort jag kom in i hagen kom de andra två damerna och sjasade iväg henne… Men fick ett sms på kvällen av Ina att vänskapen var ihållande. Sån tur för Viðja! 😍

Jag räknade egentligen med att det skulle ta längre tid för henne att komma in i flocken eftersom den är så tajt och de alltid gått ihop de där tre andra. Har aldrig varit orolig för att hon inte ska bli accepterad, mest bara undrat hur lång tid det kommer ta. Det finns ett givet ledarsto i flocken och så länge hon inte ska försöka kliva upp i rang är hon nog snart accepterad av de andra två röda också!

Ett evigt regnande

Det känns som att det har regnat hela hösten. Vidja lämnade -16 grader och solsken för att komma till ett mörkt, blött och lerigt Sverige. Är så glad att ljuset snart vänder igen (en vecka kvar sen blir det ljusare igen!) och man får tillbaka ridlusten igen. Just nu kollar jag mest till kusarna så att de har mat och vatten. Att rida ut i ösregn och mörker är inte så lockande så då låter jag dem hellre stå. Vidja får på sig dojjor nästa vecka så snart blir hon ridhäst igen. Längtar så! Undrar så hur hon kommer reagera. Om hon är lika cool som vanligt eller om hon kommer vara mer vaksam? Först kommer vi att promenera så hon får vänja sig vid skog och nya miljöer innan jag hoppar upp.

Har haft en nervositet i bröstet redan innan hon landade i Sverige men den börjar lättas upp nu. Allt har gått bra men det är lätt att alltid tro att något blir tokigt. Det har visat sig att det är en häst med bra huvud som landade här hemma hos mig. Ska bli spännande att se hur långt vi kan komma! :) Tänk vad ett sommarjobb på Island kan sluta med. Åker jag tillbaka är risken att det kommer komma hem fler hästar till Sverige ;)

Välkommen Vidja!

I fredags landade planet och Vidja i Sverige. Kände mig som ett barn på julafton när jag och Ingrid backade in släpet till stallet på flygplatsen och sen såg dörren öppnas och våra lurviga kompisar kom. Kändes så overkligt att se henne här, något man väntat på så länge.

Resan hem gick bra, mycket tack vare att Ingrids Milla också var med så de hade varandra. Var rätt orolig för den i och med att Vidjas transportåkning har varit väääldigt begränsad (om hon ens åkt innan..) men hon skötte sig galant.

I söndags valde vi att släppa ihop henne med de andra tre kusarna i Bastasjö och hon var inte så varmt välkomnad. Håller tummarna att det bara är en fas och att de alla fyra sen kommer att vara kompisar. Skär i mattehjärtat just nu att se henne stå helt ensam i ett hörn, rädd för att de andra ska komma nära.

Bokat in hovslagare och vaccinationstid med vet. Tanken att hon ska bli ridhäst någon gång under jullovet, nu ska hon bara få ”vara” ett tag och vänja sig vid miljö, klimat, foder och kompisar. Vill inte stressa min lilla guldklimp! :)

3 dagar kvar (!!!!!!)

 

Gick en ilning i kroppen när jag läste Elsas kommentar igår innan jag skulle somna. Som att det bubblade glädje i hela kroppen och jag såg ett slut på den långa tunneln. Kände mig som en liten flicka dagen innan julafton igen. På fredag landar MIN Vidja (!!!) i Norrköping och jag kan fortfarande inte riktigt fatta det, nästan så man får nypa sig i armen ett antal gånger. Det blev helt plötsligt väldigt verkligt och jag är snart med häst igen.

Jag vet att jag tjatar, men jag måste få dela med mig av min glädje. Sen vill jag passa på att tacka för att alla är så gulliga mot mig. De frågar när hon kommer, hur hon ser ut och hur det går till när de kommer från Island till Sverige. Många som är nyfikna och vill komma och träffa henne och det ska alla såklart få göra så småningom. Vill att hon ska få bo in sig lite först och sen är man välkommen till Bastasjö där hon ska bo med sina nya kompisar Gledi, Lind och Huginn!

Hästig helg

Min lördag var mer hästig än den varit på länge! Började dagen med övning inför uppvisningen som är på Ronneby Horsecenter nästa söndag. Kändes som vi fick till det bra på slutet :) Häftig känsla med 12 töltande hästar efter varann <3 Jag rider Elins Lota, ett jättesött sto efter Illingur frá Tóftum (8.73) och undan Lisa frá Litlu-tungu. Hon började med att nästan dra en passrepa och sen några små bocksprång sen skötte hon sig hela tiden. Perfekt häst till detta ändamål!

Efteråt åkte jag ut till Bastasjö och fångade det sista solljuset på Gleðis rygg! Hon visade mig en ny runda (ganska komiskt att det är hon som visar mig och inte tvärtom) och jag satt mest och njöt. Hon har fem stabila och bra gångarter och hade lämpat sig på tävlingsbanan. Pappa till henne är Meitill frá Kjarnholtum (8.16)och mamma är Elding frá Skambeinnsstöðum (7.51).

Känner mig tacksam som har möjligheten att få rida såna här fina hästar. Är det något man lär sig av så är det att rida olika hästar och det finns en tjusning i att få prova massa olika. Vi går nu in i veckan som jag väntat på sen början av oktober, veckan då min stjärna landar (!!!!). Längtar ihjäl mig nu samtidigt som jag är rädd för allt som kan gå fel. Men nu håller vi tummarna att allt går bra!

Tålamod är en fiskares bästa vän, tydligen en hästimportörs också…

Ibland känns det som att jag bara drömt om att jag köpt en ny stjärna. Som att jag räknar ner till något som inte kommer att ske, men sen slår det mig att om 9 dagar kör jag och Ingrid upp till Norrköping med ett tomt släp. Ett släp som på hemvägen är lastat med två fina hästar och den ena är mitt framtidshopp! 350 kilo kärlek som jag köpte för att jag blev så himla tagen av henne och som gör sorgen med Vilda lättare!

Jag ser verkligen fram emot att få hem henne. Att få försvenska henne och ha en ny fluffig kompis att utvecklas med. Målet är väl förhoppningsvis avelsvisning och SM men det ligger just nu långt bort. Först och främst ska vi ha KUL! Träna, tävla lite smått och ösa i skogen tillsammans med gänget i stallet! ♥️