✈️

Igår hittade jag biljetter jag inte kunde låta bli att köpa! Vistelsen blev väl kanske längre än jag planerat från början men vet att jag kommer tacka mig själv för det när jag väl är där.

Om 9 (långa) dagar är jag nämligen framme igen! Ska rida så jag får skavsår, äta Elsas mat så det sprutar ur öronen och lära mig massor med nytt. Diskussionerna vid middagsbordet (eller ja, överallt) är väldigt intressanta. Oftast sitter jag tyst och bara lyssnar och tar in vad de säger. De är aktiva domare, tränare och ridlärare och har så mycket kunskap att om jag får en tiondel någon gång ska jag vara glad. Jag får ta del av åsikter, information och tips som är väldigt värdefulla och som jag tar med mig hem. Dessutom kan jag rådfråga om precis vad som helst. Tänkte höra med dem när jag åker över vad de tror om eventuell visning av V och vad de tror om mina tänkta hingstar till henne. De känner ju till båda leden bak i min häst vilket gör att de säkert har ett och annat att säga till om… ;)

Det ska också bli kul att prova hästar som ridits in förra året och lyckas hålla mig ifrån att köpa ännu en häst. Finns en jag nämligen är lite spekulant på; en eventuell släkting till V som också har en av Islands högst bedömda fyrgångare som pappa! Dessutom bedömd mamma! Kan vara ett intressant ämne att betäcka (kanske nästa år) och sen ta hem. Men först måste jag ju se hästen för att avgöra. 😍😅

Tror ni min tid på Momondo letandes efter ett bra flyg har ökat drastiskt efter att jag fick detta meddelande tidigare idag? Svar: JA! Så fin känsla att känna sig så välkommen på en plats jag gillar så mycket! 😍

♥️

Känns så kul att vara igång igen. Jag har en väldigt positiv häst som gärna pinnar på snabbare än jag bett henne. En häst som också tror att de tre pensionerade korna ska äta upp henne, vilket de säkert gärna hade gjort…. om hon var gjord av gräs ;)

Just nu begär jag inte så mycket av henne, jag vill behålla den glada arbetsviljan och få upp konditionen igen (och gärna den där begynnande runda magen). Sen kan man börja finslipa igen. Glad för min häst är jag i alla fall!

Regnönskan

Foderbrist i hela Sverige och aldrig förr har nog så många längtat efter regn som nu. En vän till mig sa att vi har det torraste året sen 1800-nånting och det går inte att missa. Gula gräsmattor, dålig skörd, höbrist som får folk att importera foder från andra länder. Vi har vårt foder på det torra så dessa fyra kompisar behöver inte vara oroliga att gå hungriga i höst och vinter.

Eftersom det är sån krisblev jag extra glad av att se att det kommer regn i min väderrapp. Aldrig förr har väl det hänt. Skulle regnet bli ihärdigt får jag kanske tummen ur och bokar biljett till Island, där gör det mig inget om jag behöver rida i ösregn för jag rider ju på ISLAND! ❤️ Längtar så tillbaka till Sólvangur, Sólhestar, alla varma fina människor, underbara vyer och hästar. Ska bli spännande att se hur mina träningshästar från förra sommaren känns och hur fet Stígandi blivit. För det är bara att inse – det är ingen riktig sommar om den inte upplevs på ön med god mat, midnattssol, tölt i oändlighet osv osv.

Tillbakablick

För nästan exakt ett år sedan kom V in i mitt liv. Jag hade länge funderar på en till häst (Vilda var fortfarande vid liv då) men hade inte en tanke på att jag skulle hitta den under mina veckor på Island.

Men där stod hon, en röd hårfager skönhet med bus i blicken och aningens unghästig i sättet. Måste nog erkänna att jag gillade henne från första stund och innan jag provat henne hade jag tankar på hur hon skulle vara men inga stämde direkt in. Hon var sex år då och hade fått en fin grund i sin träning och var totalt trygg att sitta på. Aldrig har jag varit rädd, inte såhär ett år efter heller att varken sitta upp eller rida henne! Visst var det bitar som behövdes finslipas men blev alltid glad av att sitta på hennes rygg! Och det är ju det viktigaste 😍

Här har ni bilder från vår första tid ihop på Island förra sommaren:

Ibland händer saker av en anledning och jag tror på ödet. Hon är min av en anledning och gör mig ständigt glad. ❤️

Trav

Här kommer fler bilder från vägtölten, får lite bilder då och då av Niclas när han känner sig färdig med dem. Trots att poängen (7,4) och kommentarerna (konstant rollning) inte var så positiva så ser det ändå helt okej ut! Och det bästa är att jag vet att vi båda kan så mycket bättre, jag måste bara våga slappna av, lita på mig själv och på V. Sen blir vi farliga, åtminstone i skritt och trav 😅

Nya skor

Igår var det dags för V att få nya skor, då vi lagt ungefär 6 veckor emellan gångerna nu. Hovarna börjar bli bättre och jag hoppas att de om ett år är så fina att de kan få okej poäng vid en eventuell bedömning. Inga hovar, ingen häst och just hovar väger in rätt tungt vid en exteriörbedömning – som sig bör.

Det var planerat att han skulle komma till stallet vid 14.30 men vi insåg snabbt att det var alldeles för varmt då och sköt på det tills kvällen, för att det skulle vara svalare. Efter att ha fått inspiration på flertalet sociala medier blötte jag 4 bitar av en gammal handduk och la på hovarna med boots runt i 45 minuter innan, för att hovarna skulle bli blöta och därmed lättare att jobba med. Det är så varmt nu att hovarna blir stenhårda och sliter både på hovslagaren själv och hans verktyg. Visade sig att jag var den första kunden han någonsin haft som gjort det och han verkade en smula tacksam. V tyckte nog jag var aningen skum men tog det hela med ro. Var värre med att stå med fötterna i spannar som jag provade dagen innan det! ;)

Så nu har vi nya skor att slita på! Avslutade dagen på hästryggen vilket visade sig vara ett bra beslut. Det var svalt och min häst levererade ett trevligt ridpass. Styrkan för ökad tölt börjar komma mer och mer vilket är väldigt roligt förstås.