SATURDAY


Det var perfekt väder igår för en ridtur! Så jag och Eva gav oss ut på en härlig runda och jag fick se massa nya ridvägar! :) Verkar lovande och det är super att ha så nära till stallet, tar max 10 minuter så är man på plats! 

Flyget är framflyttat igen… ni förstår inte hur tokig jag blir. Vill ju bara ha hem min lurviga kompis! Men den som väntar på något gott! ;) 

När verkligheten hinner ikapp.. 


Älskade fina, förstående Vilda. Dessa två månader utan dig har varit så långa, nästan som att tiden stått still. Mycket har förändrats och vardagen ser lite annorlunda ut. Jag vet att jag hade turen att få hänga med dig i fyra år och att en häst som dig inte dyker upp särskilt ofta, kanske därför sorgen är så stor som den är.

Idag önskar jag att jag hade kunnat sitta på din rygg och ridit i ökad tölt på vår favoritsträcka på pinan! För ridupplevelser bjöd du på varenda ridpass! Och innan jag åkte till Island var du så otroligt välriden. J

Nangijala blev en bättre plats när du kom, min fina böna 💚

Todays lesson: just buy that damn horse!

Som person är jag väldigt velig och vill kunna tänka igenom beslut både en och tjugo gånger innan jag bestämmer mig. Pga detta har många chanser flygit mig förbi näsan och nu kände jag att jag behöver vara handlingskraftig gällande beslut i framtiden.

Efter att jag fått prisuppgift på Vidja satt jag i några dagar och vägde för-och nackdelar med att köpa henne och ta med henne hem till Sverige. Listan med positiva aspekter var såklart längre än den med negativa, ändå var beslutet tufft att ta snabbt. När Elsa, efter någon vecka, skrev och berättade att hon skulle få besök av människor som letar efter en häst att köpa kunde jag inte låta denna chansen gå mig förbi. Så svarade att jag först ville ha henne röntgad och veterinärbesiktigad innan jag bestämde mig. Dagen efter gick hon igenom dessa med blanka papper och det var så det hela egentligen började.

Jag hade tur som bestämde mig där och då, eftersom dessa personer var väldigt intresserade av Vidja fick jag höra nu i efterhand. Och även om stallet är FULLT med andra hästar i toppklass var det bara henne jag vill ha just nu. Skulle hennes bror utvecklas inom de närmsta åren (Hásteinn frá Sólvangi) så kan jag tänka mig att ta hem honom med. Resten av hästarna jag tycker om är antingen inte till salu eller aaaaaningen för dyra för min plånbok.

Flyget är förresten framflyttat till den 24e november, vilket inte gör något då det passar mig aningen bättre. Har jag tur så kör jag och Ingrid upp och hämtar våra nya ihop. Kul erfarenhet även om det hade varit smidigare att sätta henne på en lastbil ner till Blekinge :)


Fine Hásteinn, också efter Hágangur!

Nya inköp 


Så kul att kunna klicka hem lite prylar igen!  Viðja kommer inte aaaalls bli bortskämd 🙈 

Det översta är ett Bombers med lock-up. Har haft ett exakt likadant, nästan nytt som på något konstigt vänster försvunnit när jag bytte stall. Tråkigt att det inte kunde va någon billig pryl jag aldrig använde utan istället mitt favoritbett. 

På andra bilden ser ni min sadel. Den jag haft ett bra tag och hoppas aldrig behöva byta ut. Under ligger en ny Mattes-pad med fårskinn och sedan ett schabrak från Ess Stockholm som jag tror kommer ligga himlans bra på Miss. V! Det är dessutom ännu finare i verkligheten!

V<3 

Hej, igen! Dammar återigen av min kära blogg

Att hitta ”sin” häst är inte lätt. Jag letade under en lång tid efter en till häst, att ha vid sidan om Vilda. Kände att jag hade tid, ork och råd med sån lyx men ingen av de hästarna jag kollade på fångade mitt intresse. Det jag var ute efter skulle helst vara oinridet, eller påbörjat (fått för mig att jag ville göra allt själv). Hästen skulle helst ha två förstaklass-föräldrar, vara långbent, hög i manken,  femgångare, gärna fin färg (absolut INTE röd!!!!) och finnas i Sverige.

Och vad händer? Jo, jag åker till Sólvangur och blir kär i raka motsatsen. Viðja är inriden (på rätt sätt och välutbildad! Thank lord for that!), hon är RÖD, varken ”långbent” eller ”hög” (runt 138cm) har ”bara” en bedömd förälder (som iofs är legenden Hágangur frá Narfastöðum), fyrgångare, och finns på Island! Under min tid på Island trodde jag aldrig att jag skulle ha råd med denna kloka, rådjursliknande, lilla häst så vande mig därför vid tanken att kanske aldrig med få sitta på henne även om jag aldrig riktigt kunde släppa henne. 

Efter Vildas bortgång kände jag mig riktigt nere ett bra tag och det kändes rätt hopplöst med att någonsin ens kunna hitta en ersättare. Vilda hade ALLT och lite till (för mig!) och det är rätt svårt att överträffa. Men hörde ändå av mig till Elsa och bad om att få priset på henne. Några dagar senare var hon besiktigad och röntgad, alltså några steg i riktning mot att bli MIN(!).

Efter att nu ha varit och hälsat på henne på Island i fyra dagar var jag mer än glad över mitt beslut. Elsa har tränat henne sen jag åkte och hon var så himla fin att sitta på. Finns absolut massa potential i henne och jag hoppas kunna visa henne och komma ut på lite tävlingar längre fram! 

Hon står nu på mitt namn i Worldfengur vilket känns spännande och den 20e november landar hon i Norrköping. Känns som att julafton flyttats fram en månad! Så nu hoppas vi på att tiden går fort tills dess, saknar henne nämligen redan!